Äsch då. Det bidde inget träningskort

När jag klev in på SATS ikväll, och såg maskinerna och träningsfolket och kände svett- och hurtdoften så mindes jag plötsligt. Jag mindes lite olika saker men kanske framförallt så mindes jag hur jag inte gillar att träna. Helt enkelt. Det är himla synd eftersom jag gillar att känna mig fräsch. Och utarbetad när jag lägger mig på kvällen, även om vägen dit är ett living hell. Men jag tror inte jag är redo för ett living hell just nu. Jag tror inte min plånka är redo att lägga 6000 spänn, plus startavgift 900, för just living hell. Och med en fot som kan gå men inte springa eller stå på ett ben, vilket utesluter yogan och boxningen och passen, så är det nog ingen bra idé, det här med träningskortet. Just nu. Kanske aldrig. Kanske sen. Så jag sade det till hon som var där, hon den fräscha rådjursögda som jag hade möte med. Sedan gick jag ut på Kocksgatan, ut i regnet och köpte tulpaner på vägen och jag kom hem och tänkte oh well. Det kanske var lika bra. Quitter my ass liksom. I'm not even a starter anymore. Inte just nu iaf.

Sedan vill jag tillägga en liten sak som inte har med något att göra. Det är att Bat for Lashes nya, den heter Two Suns och släpps på onsdag den 8 april, den är så jävulskt bra. Så då vet ni.

Köpte ett par nya brallor efter spåtanten igår, vad tycks?

Stjärnor, vet ni. Ligger i tiden. Liksom materialet fleece.

Det här är jag:

Några frågor på det?

Nu kör vi!

Gomorrn. Här är jag i hissen på väg till jobbet. Jag känner mig märkligt och obefogat utvilad. Spenderade halva natten med att fixa en alldeles egen www-festival, dvs radio- och artikelfrossa i Kaliber (om Sverigedemokraterna), Kropp och själ (om sex/relationsmissbruk), Filosofiska rummet (om lycka), en artikel om NPD (narcissism) och en om Twitter. Älska wörld wajd webb. Älska även att idag är dagen då Lillis kommer hem från Afrika. Det har varit en ensam vecka på så vis. Lilla Lillis. I övrigt kan tilläggas att jag var i kyrkan igår och ska till en astrolog ikväll. Fast jag föredrar att kalla henne spåtant.

Scrub in / scrub out

Nu har jag grinat ögonen ur mig till helgens avsnitt av Grey's. Äntligen lite true feelings. Äntligen lite gråtfest. Avsnitt nitton säsong fem får full pott. Nästan så att Patrick Demseys 2 miljoner kr/avsnitt känns skäliga. Närå.

Måste lugna mig med lite Kaliber. Fan vad bra det är.

Min skog

Här är den alltså. Min skog. Som är närmare två meter bred och så jäkla fin, även om det kanske inte framgår i motljuset här på bilden. Men nu är frågan: hur ska jag ha råd att rama in den? Eller ska jag skippa att rama in den och bara sätta upp den som den är eftersom det är dubbelt eller trippelt så dyrt att rama in som själva tavlan, eller fotot.

*tänkte inte på det när jag köpte*

Resultatet:

Spännande teer, ett litet lås, två dust-it, konstig kokos-godis, kaffepluppar (två!). Mycket nöjd. Dock saknar jag fortfarande en ram till min skoooog.

Pitstop på feca

Uragoda mackor. Läser nöjesbladet. Mest om Robinson.

Går så jäkla bra det här

Retrogrej: todolist!

Inget och allt

Tillbaka i staden. Efter dygn av brasa/läsa/vila/äta/kissa i snön/lyssna på radio/se på mad men var det liksom dags. Ett trettioårskalas väntade och vi körde snabbt, mycket snabbt, genom Västmanland och Uppland för att hinna i tid. Present till trettiofyllare: den här boken. Såklart. Sedan natten, avslutningsnatten, det blev fullt redan elva så alla som skulle mötas upp där kom liksom aldrig in, fick dansa tryckare med mig själv kan man säga. Idag är det söndag och pga den här fantastiska medicinen mår jag utmärkt och har burit upp saker på vinden och ska leta ram till min fantastiska skog som ska upp på min vägg. Träffa Martin, hurra för Martin, och senare gå i kyrka, allhelgona, det ska ju vara fint säger dom som vet.

Eventuellt vilse

Men kil-nånting-loppet låter väl bra. Jo. Vi säger väl så.

Godnatt, fisk.

Utsikt från min säng: en haj. Bara sådär. Samt mina scrubs, världens skönaste plagg. Ikväll har vi suttit framför brasan och läst tidningar. På menyn har stått: DN, Filter, Flm, Ottar, Bang och en SvD för att top things up. Böckerna och serien (mad men) har vi inte hunnit till men det finns ju en morgondag i sikte. För övrigt var det EXAKT den här känslan jag ville åt med att åka bort: känslan av att känna tiden. Låter det konstigt? Att känna tiden i den takt den går och inte vara i slagsmål med den. Varför lyckas jag så dåligt med det i stan? Varför somnar och vaknar jag fylld av allt jag inte hinner göra och alla jag inte hinner träffa? Varför hinner jag inte läsa tidningar i stan? Varför har jag ingen öppen spis. Närå. Men jo. Så. Det är något att fundera lite på tror jag. För jag gillar att känna tiden som den är, som ikväll, när den känns som min. Med det sagt: godnatt.

Sådär. Mat i ugnen. Checkar ut.

Den ädla konsten att (an)göra en eld

Jag ansvarar för vinet. Inte elden. Men det betyder inte att jag inte kan stå bakom och beundra och liksom spinna över hur överdrivet idylliskt det ser ut.

Koka soppa på spik. Pasta på snö.

Man liksom tackar gud för snön, eftersom det utlovade vattnet inte fanns där det skulle, och pumpen visst inte heller funkade. Så nu kokar vi pasta på snö i stället. Går utmärkt. Hittills känsla inför att vara här på landet: etthundra procent perfekt.

Packar in, spår i snön

Framme på landet. Fastnar på uppfarten. Det är snö här.

Carolina - Landet, 1-0

Ni kanske undrar hur det gick med min packade väska som jag tog med till jobbet idag, den med kläder och tvserier och data och böcker och tidningar och mjukisbrallor i, den som var redo att bli swept away av det oförutsägbara livet och ödet och allt det där?

Jo tack. Det gick ganska bra. Så nu verkar det som att jag åker till landet klockan halvfem idag. Det ser vi fram emot, min väska och jag. Bilresa och skogar och radio och tystnad. Enda kruxet är att jag varit där en gång innan och då bestämt har för mig att jag fick SPÖKFEELING när jag klev in i det då iskalla huset. Jag kan blanda ihop det med ett annat ställe iofs. Och dessutom är jag inte rädd för spöken för mitt medium säger att alla jag har omkring mig är goda och vill mig väl. Och att det inte vandrar någon i min lägenhet hemma. Men här gör det alltså det, tror jag.

Så jag sticker till landet och spökena ett tag. Det kan bli både urmysigt och urläbbigt. Såhär ser i alla fall landet ut. Lite speciella vinklar på saker får man säga. Ja det får man.

Man kan även klä sig i fransk fitta

Passerkort. Fransk fitta. Inte samma sak.

Den franska fittan är även den illustrerad av geniet Anna Åhlund. Det är en tatuering. Den ska jag spara till ett riktigt festligt tillfälle.

Fortfarande konstig stämning, fortfarande världens bästa

Igår var jag på releasefest för den finaste boken i hela världen. Och nu kanske man tror att jag tar i såhär för att Anna är min vän men det gör jag inte, jag har jättemånga vänner som jag inte försöker kränga skivor/böcker/bloggar/you name it av, men i alla fall den här boken. Den är så sjukt underbar. Det är teckningar med texter till och jag har ju skrivit om det förut och behöver väl kanske inte upprepa mig men jag vill ändå bara dela med mig av den här... lyckan! I att aldrig, inte på ett år i alla fall, behöva tänka på vad jag ska ge folk som fyller år. Eller julklapp. Att ge bort den här, eller köpa den till sig själv, det är liksom VÄRLDENS BÄSTA IDÉ.

Här gör man det. Och det är av generositet jag skriver detta, inget annat. Jag vill att alla ska få se. Det är ett litet underverk vi har att göra med.

Ödet, kom nån gång då. Vi ska till landet förstår du.

Om du gör såhär Cal, så kommer det där med skorna inte hända så ofta. Tips.

Ett enkelt snitt i resåren. På båda sidorna. Aldrig mer blanda ihop. Hepp!

Now would be a good time

Om någon sitter inne på info om att det är farligt med detox-te by the bucket (ca 5 koppar/dag) så vänligen tala nu eller tig för evigt.#

Hm

Är det helgdag idag? Långfredag eller nåt? Det är INGA bilar ute. Inga människor alls. Mycket udda känsla.

Vem i hela världen ska man lita på?

Ok hörni. Såhär kan vi inte ha det. Jag tänker inte åka på semester och läsa lyckoforskning. Eller om att krama en skugga. Eller om självutplånande barn. Eller om personlighetspsykologi. Eller om genus ogjort. Eller om Tarot. Den enda skönlitterära bok jag hittar i röran bredvid sängen är Unni Drougges misshandelsbekännelse (vill inte) och Bonjour Tristesse (har redan). Så då undrar jag än en gång: vad läser jag. Jag vill ha samtida, jag vill ha det förhållandevis lätt, jag vill ha smart och roligt, inte nödvändigtvis båda samtidigt, jag vill ha originalspråk engelska eller svenska, jag vill ha typ Maken eller Kärlek i Europa eller Sedaris eller åh, har nån läst Halvbrodern? Den är lovely. Liksom Middlesex, den gillade jag. Så, alltså, vad ska jag gilla nu? Ps. Det var sjukt länge sen jag grät till en bok. Vilka böcker gråter ni av? Ds.

Quitter vs searcher

Det här med att vara en jävla quitter. Som jag har skrivit om förut. Och varit oroad över. Eftersom jag tänkt att det kanske sätter sig på min självkänsla och får mig att se mig själv som en som aldrig slutför något och alltid lägger ner when things get rough. Well. Jag har bestämt mig för att inte se det som ett problem längre.

Jag har bestämt mig för att se det som att jag vågar testa nya saker (ensamhetsstugan, bastuyogan, franskakursen, ridningen, romanen) och att det är min förbannade rätt att göra det och sedan inte fullfölja, inte för fullföljandets skull i alla fall. Jag har bestämt mig för att se på det som att jag är både modig och inspirerande som aldrig runs out of hope att någonstans någon gång finns det något (och någon?) som passar just mig. Kosta vad det kosta vill. (Svar: jättemycket, men det är mitt problem). En vacker dag kommer något (och någon?) i bästa fall att kännas worthwhile, i värsta fall har jag i alla fall testat och slipper gräma mig över att inte ha gjort det.

Så here we go. Nya projekt jag inte tänker skämmas över att testa: Kör för alla. Nästnästa vecka. SATS. På tisdag.

Bestämda hälsnignar,

Schmarro

ps. testade Golden Hits igår. Det var inte för mig. Go figure. Dock blev jag tänd/kär i ung kille i ensemblen. Skämdes å båda våras vägnar. ds.

Tungrott eller Tunngrott?

Men hjälp. Min kollega eller ja vi skulle kunna kalla honom min chef (uttalar ni chef eller chäf? jag: chef) sade just om en grej att den var "tunn-grodd" och i mitt stilla sinne tänkte jag men guuud pucko det heter ju "tung-rodd" som i att något är tungt att ro och inte GROR TUNT men sen direkt efteråt tänkte jag HJÄLP har jag haft fel på detta hela tiden? Jag som nyss använde uttrycket tungrott i ett så kallat viktigt mail och dessutom för övrigt sätter prestige i att kunna min skit when it comes to grammatik och ord och sådär. Så ja. Min fråga är alltså: tung-rodd eller tunn-grodd?

Mvh,

Saolsister in crisis

ps. kan även avslöja att jag en gång sökte jobb på bokförlag med orden "jag är väl förtegen med svensk samtida litteratur". det var flera år sedan. har fortfarande inte bearbetat det helt och hållet. ds.

Vanlig lunch

Spelar gitarr, äter hemmalagat, dricker detox-te. På detox-teet får man små visdomsord. Mitt för dagen lyder: happiness is taking things as they are.

That I would be good

Jag älskar min Lillebror så jefla mycket. Han är en arrogant skitunge på några sätt och hans förmåga att stoppa huvudet i sanden och liksom bara försvinna när vissa saker inte passar honom gör mig helt galen emellanåt. Jag, med mina kompisar Det Dåliga Samvetet och Pliktkänslan, gör dessa saker trots att de känns jobbiga och tycker liksom att det är hans broderliga plikt att hänga med, ställa upp, dyka upp, om så bara för att dela tråket med mig. Så resonerar alltså inte han. Och jag blir så arg att jag kokar och gnisslar tänder och tänker onda tankar och blir en tyst martyr med ett svart hjärta. Ignoranta skitunge tänker jag. Det finns nog ingen som kan göra mig så arg och besviken som han. Ibland.

Men sen är det något så fantastiskt med den ungen också. Hur han dyker upp, plötsligt och när man minst anar det. Finns där dag och natt bredvid ens sjukhussäng när inte ens föräldrarna lyckas komma. Är så otroligt jävla generös och godhjärtad. Snäll. Och tålmodig med den humörväxlande dramadrottning till storasyster han fått på sin lott. Är ärlig, alltid exakt ärlig, när alla andra förskönar och döljer. Har den vassaste humorn, den allra mest cyniska som bara lämpar sig i mindre forum och som jag älskar så högt. Jag har varit arg på honom en stund nu. I tysthet och med gnisslande tänder. Tänkt att han säkert inte ens fattat.

Så idag, ett bud i receptionen på jobbet. En skitstor blombukett. En hälsning från bror, min älskade fantastiska skitunge till bror. Jag stod och blinkade tårar i köket och letade efter en vas. En kollega undrade vad det var frågan om. Jag kunde inte svara för då skulle jag börjat storgrina. Men kontentan är att guuuuuud jag tycker så mycket om dig, Christian Setterwall.

Läsa-äta-gå

Nu är det ungefär två veckor tills vi far, jag och Hanna, till New York. Jag vill ha en ganska lugn semester som innehåller många och långa promenader och en eller två utflykter. Jag vill också läsa en eller två skönlitterära böcker. Äta vansinnigt mycket mat.

Då undrar jag alltså:

1. Vad ska jag läsa?
2. Vart ska jag gå?
3. Var ska jag äta?

(här ska jag bo. inte på själva tunnelbanan men ni fattar. i en lägenhet.)

Morgonstund!

Min bästa stund på dagen: den första timmen. Den innan jag måste gå. Då är jag alltid glad, om jag hinner med en vaken timme (eller oh, TVÅ), innan jag måste gå och dagen måste börja. Allt är så ljust på morgonen. Hoppfullt, som att allt kan hända. Om man pluggar kan man koncentrera sig nästan till max på morgonen. Kaffet är godast på morgonen. Radion bäst på morgonen. Osv. Det är en fin känsla, en som liknar lycka, det enda kruxet är att från och med då går allting bara nedåt. Om dagarna. Vid lunch har man blivit stressad eller uttråkad eller orolig eller olycklig. Om inte då så säkerligen framåt kvällen. De få timmarna som lämnas mellan jobb och sömn innehåller så många måsten och önskningar och aktiviteter eller krav att fylla upp att det inte blir lustfyllt, det blir en kamp mot tiden och jag hatar kamper mot tider. Jag vill att alla stunder ska kännas som den första på dagen. Usch, detta är nog en metafor för mitt liv. Vakna hoppfull, somna besviken. Man fattar ju vartåt det barkar. Fifan.

Nu ringer någon på min mobil. Jag borde svara men klockan är 07.35 och jag tycker jag kan få på mig till åtminstone 08.00 innan jag börjar ta jobbsamtal. Pajja inte min morgonstund, liksom. Den har guld i mund.

Ikväll ska jag på Wallmans Salonger. Bonda med Styvis och Styvis. Syster och mamma, that is. Jag väntar mig en mycket bisarr upplevelse. Försöker de ta upp mig på någon skojig scen måste jag döda någon, eventuellt mig själv. Solong!

Jag alltså

Jamen dåså. Humöret bättre. Kanske eftersom jag köpt detox-te. Och druckit det. Och lagat kycklingfilé. Ni som inte noterat att jag rimmar kan sluta läsa nu. Vidare.

Det är en kvart kvar till sista delen av 183 dagar och efter detta ska jag ICKE börja titta på fler skitserier. Inte på tal om skit men på tal om serier så är jag så långt fram på Grey's nu att jag måste vänta till tidig fredag morgon för att få se vidare. Funderar på att börja ha som tradition varje fredag att gå upp kl sex i stället för sju för att hinna se det innan dagen, och sen helgen, börjar. Det var till exempel asjobbigt i fredags kväll när vi var ute och jag kom på mig själv med att gång på gång gotta mig åt tanken på att komma hem och kolla på Grey's mitt i natten. Kändes som att något var wrong with that picture.

Och om man tycker att jag skriver som en fjortis idag beror det eventuellt på att jag handlat underkläder på J.C. Eftersom alla vuxenaffärer har kuddar och bågar i sina bh:ar och det tydligen inte går för sig att vilja ha något annat om man inte är barn och går på J.C. Det kan också bero på att jag tycker att jag är så väldigt rolig på fejjan ibland. Grottbjörnens folk. En epok går i grapen. Ja jisses. Jag alltså.

So long, Marianne

Wille är på väg till Abu Dhabi. Tobbe är i San Fran. Lisa sticker snart till Miami. Lillis är i Gambia. Jag och Hanna snart i New York. Håkan är på väg till Thailand, Christian är redan där. Jag vet inte vad det är med den här månaden men Sverige verkar vi ju hur som helst ogilla starkt.

Inte exakt ljusglimt, men nästan

Fast jag blir ändå liiiite glad när jag tittar på den här bilden från igår. Dels över mina nya scrubsbrallor (ÄKTA) och dels över hur jälla rolig Tommy är på den här bilden.

Svag tvåa

Jag har ont i magen. Och är nedstämd. Utan någon egentlig orsak. Lillis är i Afrika och det är tomt på kontoret. Alltså inte tomt som i folktomt, bara tomt som i Lillis-tomt. Mina tulpaner som jag har hemma har vissnat, ser döende och sorgliga ut. Jag har levt för onyttigt i helgen och trots att jag bestämt mig för att stanna inne och vila upp mig så har jag varit ute och slarvat precis hela tiden. Jag har ingen bok att läsa och jag känner mig missnöjd med mig själv. Min lugg är för lång men jag hinner inte klippa den. Jag vet inte vad jag ska göra ikväll. Jag vill inte träffa någon och jag vill inte vara ensam. Jag får inte plats i kören jag vill börja i och min fot har gjort ondare än vanligt på sistone. Jag behöver vila upp mig och leva nyttigt ett tag. Men jag vet inte hur man gör. Dessutom kunde jag inte somna igår. Det känns sådär att vara jag idag. Under medel.

Mitt värsta: dålig känsla utan egentlig eller tydlig orsak. Blir så svårfixat. Vem orkar VÄNTA, liksom. På bättre tider.

Sweet sunday part 9

Asså. Heaven. Slut för idag nu.

Sweet sunday part 8

Pissväder, hello. Hyrt (!) film och går till Lovisa. Hoppas katten tänker gilla mig.

Sweet sunday part 7

Sjunger för Lillis. Rösten uppenbart paj från igår. Den här låten har en av de vackraste texter jag vet. På svenska alltså. Andra text jag tycker är mkt vacker: sent en lördag kväll med Nationalteatern.

Sweet sunday part 6

Tittar på Lillis som packar och undrar vad hon ska packa. Vad ska man ha med sig till Afrika, undrar hon. Vad är det för mediciner jag äter, undrar hon nu. Och räknar upp en helt bisarrt lång lista.

Sweet sunday part 5

På väg ut på så kallade äventyr. Nu kan allt hända.

Sweet sunday part 4

Lajja med Hanna.

Sweet sunday part 3

Byta bajsblöja.

Sweet sunday part 2

Matsäck i högalidsparken! Med Lovisa och radio.

Sweet sunday

Söndagspromme. Dello sport i hornstull gör mig nostalgisk.

Karokechock

Karaoken på spyan är lite lynnig. Hoppar och hakar sig och så. Men igår hölls inga hästar kvar i stallet, jag sjöng All By Myself, I Want It That Way, Torn och No Scrubs. Eventuellt en eller två till. Usch. Jag borde lugna mig. På bilden sjunger Lina och Pelle I've had the time osv.

I skuggan av värmen

Cal, jag hade också urlåga förväntningar men tyckte den var SKITABRA! Vad tyckte du?

Bio go yäy yäy!

Jag kom iväg. Jag älskar't. Ingen ville följa med förstås. Folk verkar sällan vilja se svenskt på bio. Jag älskar svenskt på bio. Jag älskar dålig och bra svensk film. Bra mer än dålig, men det funkar på båda sätten. Till exempel kollar jag på 183 dagar och skäms och somnar om vartannat. Men älskart. Jag tänker somna om den är tråkig. Jag sover gott i biosalonger. Speciellt när jag är ensam på en rad. Som nu. Herregud jag är typ avis på mig själv.

Snillen spekulerar om Cripple & Starfish

Som fortsättning på de här kommentarerna.

Håkan Pettersson says: (15.15.09)
Vi är inne på samma sak fast du verkar inte läsa in så mycket av den fysiska delen som jag.
Carolyna says: (15.15.26)
vilket tänker du på då? att bli stucken fingrar i s ig?
Håkan Pettersson says: (15.15.51)
Tänker nog kuken. Och att han verkligen blir slagen av Mr Muscle
Håkan Pettersson says: (15.16.39)
För Mr Muscle är det bara ett ligg men Cripple söker når mer. Men är ok med ett känslolöst knull för det är ändå bekräftelse
Carolyna says: (15.17.17)
jo kanske
Carolyna says: (15.17.31)
fast jag tror mest det handlar om att söka smärta för att det är så man känner kärlek
Carolyna says: (15.17.36)
lite masochism
Håkan Pettersson says: (15.17.44)
Begreppet "starfish" tror jag betyder 2 saker här. 1: slang för ringmuskel som används flitigt i bögkretsar. Ordet alltså
Håkan Pettersson says: (15.18.47)
Men sjöstjärnan är också ett djur som kan få kroppsdelar att växa tillbaka efter att blivit av med dom. Så vad Antony säger är: Du kan och får skada mig för jag växer tillbaka ändå.
Håkan Pettersson says: (15.19.07)
Enligt min tolkning
Carolyna says: (15.22.30)
japp precis. dubbelt kanske. gör mig illa, jag klarar mig, bara du stannar. liksom.

Uttråkad is inte bliss längre

Pillar lite på kudden. I förbifarten sådär. Tänker att det är dags att vakna nu. Framgång måttlig. Vafan.

Jag är uttråkad. Uttråkad is bliss.

Hon har lagt en kudde på huvudet. Sover gott, vad det verkar. Man blir tydligen trött av yoga. Själv kom jag hem vid fem imorse och är inte det minsta trött. Snarare tvärtom. Pigg alltså. Och lite uttråkad. Vilket, inser jag, är en känsla jag inte upplevt på mycket, mycket länge. Lyllos mig, därför. Lyllos Frida, för att hon är så duktig på att sova.

Sprutlördag

Nu har Frida somnat i min soffa. Och Lillis har gått för att ta en spruta inför Afrika nästa vecka. Och jag funderar på att gå på den här knarkarfilmen på Victoria klockan halvfem i eftermiddag. Jag älskar svenska filmer, även när de är dåliga. Om man vill följa med och råkar känna mig och råkar läsa här i stället för att vara ute på stan och göra lördagsbestyr får man gärna ringa.

Trist utsikt

Ibland känns det som att jag inte gör annat på min fritid än det här.

God utsikt

Jag bjöd Frida på frukost imorse. Duktiga hon som gått upp tidigt och bastuyogat kom svettig och rödrosig till mig och min dusch och mitt frukostbord. Jag fick en anledning att kliva upp. Mikket bera. Igår var jag på dejt med jari och erika, vi inledde dejten med skitkassa filmen om Che. Sedan åt vi vietnamesiskt med en kille som heter erik och gick mitt i maten. Sedan mötte vi theo på harvest på bondegatan. Sen mötte vi theos syster + vän på le bar rouge. Sen gick vi och dansade på debaser slussen. Sen åkta vi till spyan, för säkerhets skull. Sedan åkte vi hem. En mycket lyckad lugn kväll kan man säga. Nu kommer lillis så jag och mina två fridor ska dricka lite kaffe. Lillis säger att det är vår ute. Yey!

Före after work

Lite abba singstar som ingen vågar sjunga i pga nykterhet. Åh då får jag ångest. Nån har fixat discolampor. Nån har släpat ut skärmen i entren. Nån har köpt vin och öl och byggt en liten bar. Och folk, ink jag själv, ba: skyldighetsdricker en öl och smyger bort. Sånt can bring me to tears nästan. Nu: biodejt! Che-film! (alltså det är erika och jari som dejtar. Jag hänger så att säga bara med. Det räknas också som dejt, visst?)