söndag morgon, 8:30, skadad

Jag fick inte ur mig ett ord igår för jag var i smärtor. En häst på Häståkeriet där jag och Linda red igår, råkade sparka mig på knäskålen, eller patellan som den heter med ett medicinskt namn (knäskålen, inte hästen, den hette Castillo vilket jag kom ihåg lätt eftersom i min mun kommer ett "de gredos" snabbt därefter) vid en liten paniksituation i stallet innan vi red igår. Hästen hade för långa tyglar, jag stod och grejade med sadeljorden (gjorden? hjorden? jorden?) och hästen börjar grejja med munnen nere på marken samtidigt som han tar ett stort steg framåt, trasslar in sig i tygeln, försöker resa huvudet som nu är fastspänt under hans hov, han får panik, börjar småstegra sig och sin skitstora/tunga kropp upp och ned i boxen. Jag står bredvid, försöker få tygeln att slinka tillbaka under hoven när han reser sig, lyckas inte, får hoven på knät. Pang. Aj. Så jävla ont gjorde det, till och med mitt i värsta adrenalinruset kände jag att det här, det var inte en liten smäll. Men situationen löser sig och jag säger inget för mitt absolut värsta (vet inte varför) är att klaga när man gjort illa sig eller mår dåligt inför folk man inte känner. Alltså jag bara KAN INTE. Rider två timmar, galopperar den här Castillo som är rätt så jävla het och smäcker och fin och säkert rolig med lite mindre bensmärta inblandad, och det går okej. Överlever, så att säga. Kommer tillbaka, sitter av, haltar in i stallet. Haltar lite hemåt, men tänker att äsch, det är ju inte brutet i alla fall. Vägrar avboka ridlektionen idag, söndag. Duschar, åker till Aksel som för övrigt är min kille om jag aldrig kallat honom vid namn innan, och smärtan bara tilltar. En bula med rodnad på knäskålen syns, men inget stort, inget så dramtiskt som det börjar kännas. Går liksom inte riktigt att böja och belasta samtidigt. Knappt böja. Fomulerar ett klämkäckt sms till min ridläre på söndagar att jag nog kanske är "lite svag" imorgon men att jag vill försöka ändå. Hon ringer upp. Säger att det borde jag nog inte göra, jag borde nog vila. Jävlars skit. Avbokar ridlektionen. Så himla ledsamt. Knähelvetet dunkar och värker. Lägger mig stilla i sängen klockan tio, typ SÖRJER. Somnar före elva. Vaknar halvåtta idag och ba: oj, jag måste vakna, jag har jobb att göra idag. Men ingen ridlektion. Mina helgers bästa. Bu-himla-hu.

Här var igår, innan det blev jobbigt.