Äsch, det är väl inget speciellt det här med att jag var ute och sprang när jag kom hem från jobbet idag. Inget speciellt alls. Bara det att jag SPRANG TRE KILOMETER UTAN ATT GÅ EN ENDA GÅNG OCH DET HAR JAG ALDRIG GJORT FÖRUT. Tro inte att jag inte vet att tre kilometer är superkort och att alla inklusive din mormor klarar att jogga tre kilometer. Jag har förstått det. Men jag, jag har aldrig kunnat springa mer än några minuter tidigare innan diverse håll och smärtor och outhållighet har fått mig att stanna, men den här gången bara fortsatte jag. Tänkte när jag började, vid Långholmens ena bro, att jag skulle testa att springa så sakta att det nästan var som att gå. Långsammare än sjuttioåringarna som sprang förbi i spåret. Och så gjorde jag det och så funkade det och så var det med det. Vansinnigt självgod är jag nu. Skaffade konto på Runkeeper på direkten och började hetsa på fejsan. Hur som helst. Nog om detta. För nu ska vi titta på den här killen, kanske det finaste jag sett på SVT näst efter Life på söndagkvällarna. Han är ju för jävla underbar alltså.
Och nu vill man ju bara att han ska få vinna, älsklingen, men nä. Blev inte riktigt så.
3 kommentarer:
Härligt! Jag är imponerad! Hoppas du fortsätter springa!
Well done girl! Imponerande! Jag skulle dö efter typ 3 meter... eller 3 sekunder (inte för att jag springer 3 m på 3 sekunder, men ja, du förstår... jag kan inte springa ALLS).
Hehe tack, i guess?
Skicka en kommentar