"Jag hade säkert kunnat komma med invändningar, till exempel att fri kärlek bara var acceptabel om man levde i ett tillstånd av konstant välbefinnande och inte hade något att frukta, i synnerhet inte ensamhet eller död, och att det allra minst och bland annat förutsatte evigt liv, kort sagt omständigheter som inte ingick i verkligheten: några år tidigare hade jag säkert argumenterat, men jag orkade inte längre och hur som helst spelade det ingen större roll."
Och sånt här:
"Enda möjligheten att överleva när man är djupt förälskad är att dölja det för kvinnan man älskar och spela likgiltigt oberörd vad som än händer. Vilken sorg det finns i det enkla konstaterandet! Vilken anklagelse mot människan. Men det hade aldrig fallit mig in att opponera mig mot den lagen, eller att bryta den, kärleken gör en svag och den svagaste parten blir förtryckt, torterad och slutligen dödad av den starkare som likgiltigt och utan ont uppsåt förtrycker, torterar och dödar; det är det människan brukar kalla kärlek."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar